Första repet

Idag hade vi vårt första rep inför readingen den 26/4. Det var jag, Kudzi och Gift. Gift är en skådespelare från Zimbabwe som numera bor någonstans i Sydafrika där han jobbar som dramalärare.
Efter att ha utbytt några sociala hälsningfraser tog vi oss an Strindbergs Fadren.
Gift läste “Pastorn” med stor inlevelse. Perfekt, tänkte jag, jag läser “Kaptenen”, Kudzi läser “Laura” och Gift “Pastorn”.
Under det fortsatta repet testade vi ändå varandras roller, för att få lite koll på helheten.
När vi hade läst första akten 2 gånger utbrast Gift plötsligt “nu förstår jag Kaptenen till punkt och pricka, han kämpar mot kvinnorna som alla vet bäst hur hans dotter ska uppfostras, jag känner verkligen för den rollen”.
Ojdå! Hur gör jag nu? “Du var perfekt som pastorn” försökte jag, samtidigt som jag tänkte att jag är 20 år äldre än Gift och har Kaptenens kombination av pondus och känslighet naturligt. Kaptenen är ju en huvudroll som kräver sin man. Tystnaden spred sig i rummet tills Gift och Kudzi började prata gamla minnen på shona. Jag lät dem hållas, samtidigt som jag fick tillfälle att tänka.
Ett rep kvar, hur ska jag få en 28-årig skådis att läsa med en 48-årings livserfarenhet? Jag mjuknade! Aha, här finns en ny utmaning! Om jag lyckas med mina regianvisningar, samtidigt som jag själv tar mig an Pastorn på ett bra sätt så kanske….GIVE UP YOUR DARLINGS PER.....KASTA DIG UT….OM GIFT KÄNNER SIG MOGEN SÅ GÖR JAG DET OCKSÅ.
“Du läser Kaptenen” sa jag och genast var den possitiva energin tillbaka i rummet. I samma ögonblick dök Justin upp och sa, “pastan är klar, dax att äta”. Alla reste sig upp under spontana glädjerop! Kudzi utbrast “nu kör vi” varpå alla egoistiska huvudrollstankar var som bortblåsta. Framtiden låg lika vidöppen som den Zimbabwianska landsbygden.

Per Gottfredsson