18 maj

Fyra timmar i Adis Abbeba. Vad göra? Mina skitiga Zimdollar duger inte här. Zimdollar ja, denna välsignade sedel som alla vill åt, tiggare, gatubarn, allt dealande på marknaden.
Inför resan höll Kudzi ett antal förmaningstal. “Dom kommer att se att du inte är från Zimbabwe, dom kommer att tro att du är rik, dom kommer att försöka ta dina pengar, basta, vad du än gör öppna inte plånboken offentligt”.
En sen kväll under HIFA festivalen stod vi utanför ingången och väntade på Oliver, vår chaufför. Plötsligt kom jag på att jag behövde telefonkredit, så jag såg mig omkring, ja men där står ju en snubbe och säljer, jag gick fram, öppnade pluntan och sa högt “Give me four fivedollars”.
Sekunden senare var jag omringad av fyra snubbar som alla fokuserat stirrade på min plånbok. Jag ser mig paralyserat omkring, då känner jag Kudzis hand ta min arm och med resoluta steg för hon både mig och telefoncreditsnubben till en säker plats.

Första repveckan när vi var på “Theater in the park” hade ryktet gått att det var en rik vit svensk där. När Kudzi och jag skulle gå och luncha kommer plötsligt tre streetguys springande mot oss. ” Hey remember me, give me money boss, if you can give the actors you can give me boss”. Kudzi skällde ut dom samtidigt som hon själv fick utstå ett och annat.

En timme innan föreställningen i lördags på Jameson Hotel drar plötsligt en kypare in mig i köket. “Min dotter är ett geni” säger han. Jag har jobbat här i 15 år, ändå kan jag inte betala för hennes utbildning. Kan du hjälpa mig?
Jag förklarar så gott jag kan att jag inte har den möjligheten.
Han tog verkligen en risk. Tänk om jag hade anmällt honom till hans chef, Då hade han förmodligen fått sparken.

En sak är alla dock enade om. Den här valutan är bättre än den gamla när ingenting kostade under miljonen.