Inför readingen (26/4)

Det är dax för vår första Reading. Kudzi och jag känner oss väl förberedda. Nu gäller det bara att förmedla våra idéer och tankar till Gift, vår inhyrda skådespelare från Harare. Repet i fredags gick bra men som i allt kreativt arbete så dyker det upp ändringar i sista stund. Vi har bestämt träff med Gift klockan 12.00 inne på festivalområdet, readingen börjar först 16.00. Vi har gott om tid.

Plötsligt ringer Kudzis telefon, hon svarar, pratar shona, jag hör att samtalet är angeläget. ”Det var Gift” säger hon. ”Han är två timmar försenad, Wellcome to Africa”.
Vad göra? Nåja, vi har ändå en och en halv timme för rep. Allt blir bra, inte stressa upp sig nu. Gör det bästa av situationen. Vi bestämmer oss för att gå till ackrediteringen och få allt praktiskt på plats.

När vi kommer fram till Plaza Crown Hotel märks det att det är en festival på gång. Det här är öppningsdagen. Alla människor i röd festival T-shirts ser upptagna och fokuserade ut. Vi slussas runt i olika köer, allt känns lite förvirrat. När det äntligen blir vår tur säger ackrediteringskvinnan att vi inte finns med på listan. Vi ombeds att vänta. Elton dyker upp, teater koordinatorn för festivalen. Allt ordnar sig. Jag säger mitt namn, lämnar över mitt körkort så att hon kan skriva av. När jag får tillbaks det så börjar Kudzi plötsligt att skratta och jag ser att mitt förnamn ser ovanligt långt ut. När jag vänder på boken ser jag att jag har döps till ”Körkort Sverige” Jag förklarar att körkort är driverslicens på svenska, varpå alla i rummet skrattar. ”My name is Per Gottfredsson” säger jag och pekar på kortet. Varpå hon döper mig till Harald som är mitt tredje namn. Nåja lite bättre än körkort i alla fall, tänker jag samtidigt som jag tar loggboken och skriver själv.

När vi går ut från rummet ringer Gift. ”Han kommer halv fyra, säger Kudzi. Ok! Nu biter vi ihop och levererar, tänker jag.
Halv fyra kommer han. Vi får en kvart på oss att repa. Snabba puckar! ”Tänk på att i Fadren, när pjäsen börjar så är det bara ett dygn kvar tills Kaptenen dör i ett slaganfall, konflikten är sedan länge där, karaktärerna är redan djupt involverade” säger jag, med andan i halsen, innan vi kliver på scenen.

Trots all stress inför så går det väldigt bra, vi levererade. Våra tre pjäser blir presenterade på ett värdigt sätt. Vi gör reklam för den två veckor långa workshopen efter festivalen. Skådisar och dramatiker vill prata med oss efteråt, veta mer om workshopen, skriva upp sig på listan. Jag pustar ut. Nu kan vi vimla ut på festivalområdet och njuta.

Jag inser att jag under dom kommande sex dagarna ska se 25 olika föreställningar, teater, dans, musik i en härlig blandning. Dessutom ska jag hänga i Green Room och mingla med världsartister. Just nu känns arbete väldigt långt borta och jag utbrister ”JAG ÄR EN HIFAAMIGOOOOO!