Intervju med ett Schlagerfan (från 2008)

I år går Den improviserade Schlagerfestivalen av stapeln för tolfte gången. Vissa kommer att se den för allra första gången men det finns de som varit med förr. Odella Schattin har sett den rafflande tävlingen sex år i rad.

Varför är det så kul att se Den improviserade Schlagerfestivalen?

Den är helt enkelt fantastiskt rolig! Jag har inte sett en festival utan att jag skrattat så jag fått ont i kinderna. Kombinationen av musik och improvisation är oslagbar. Det är otroligt kul att den ska vara i Vitabergsparken i år, det ger en ny publik möjlighet att se den. Och ju fler som får se den desto bättre!

Det brukar vara ett stort tryck på biljetterna. Hur har du lyckas komma in på alla?

Jag har varit snabb. Ett år köade jag och en kompis i sex timmar utanför teatern för att få biljetter. Det hade just tagit slut med min dåvarande kille så jag satt där och var ledsen. Sen kom festivalen som räddaren i nöden, det var precis vad jag behövde!

Vilken är din favoritlåt genom åren?

Det måste bli ”Livet är en karusell” 2002 med Vivian Cardinal som tyvärr inte vann.

Du har själv skrivit en vinnarlåt?

Jajemen. Det var 2006 då Eric Stern vann med min låt ”Tårarna rinner”.

Har du improviserat några sånger själv?

Japp. Jag har gått kurs i improviserad musikal och i den ingick ett uppträdande. Jag sjöng en ballad som hette ”Pyromanen”. Det var en himla kul grej att göra. Men drömmen vore så klart att få stå på scen och sjunga i Den improviserade Schlagerfestivalen.

I år kommer du att missa Den improviserade Schlagerfestivalen, hur ska du klara dig?

Ja, jag bor i USA nu och flyttar tillbaka till Sverige först två veckor efter den tyvärr. Det känns otroligt konstigt, jag vet faktiskt inte hur det ska gå. Jag får väl improvisera någonting själv.

Om du fick önska en artist som skulle vara med i Den improviserade Schlagerfestivalen, vem skulle det vara?

Reuben Salmander. Mest för att han är så snygg men också för att han är en bra musikalartist.