Stockholms Improvisationsteater

De åtta förmågorna

Fantasi
Fantasi handlar om att med alla sina sinnen kunna föreställa sig sådant som verkligheten inte finns här och nu. Fantasins råmaterial är alla de erfarenheter som improvisatören samlat på sig under livet, allt hon upplevt med sina egna sinnen och allt hon sett, läst eller hört andra uppleva.

Spontanitet
Spontanitet handlar om att våga och kunna ge fantasin uttryck i till exempel ord, rörelse, rytmer, toner, bilder i en kommunikation med medspelare och publik.

Medspelarskap
En improvisatör behöver ett nyfiket, lyhört och bejakande förhållningssätt gentemot de impulser och idéer som finns hos henne själv. Men än mer behöver hon ett sådant förhållningssätt gentemot de impulser och idéer som medspelaren uttrycker för att ha en öppenhet för förändring.

Kroppslighet
Kroppslighet handlar om lyhördhet för fysiska impulser och om att berätta och gestalta genom fysiska uttryck. En improvisatör bör se den egna kroppen och medspelarnas kroppar som en tillgång i berättandet.

Musikalitet
Musikalitet handlar om att lyssna till, inspireras av och uttrycka sig genom tempo, rytmer och toner. Det är inte samma sak som att kunna sjunga eller spela ett instrument.

Rumslighet
Rumslighet handlar om att improvisatörern i sitt skapande bör kunna använda sig och påverkas av det sceniska rummet. Kunna utnyttja nivåer, riktningar och placeringar i rummet.

Karaktärsgestaltning
Karaktärsgestaltning handlar om att improvisatören bör kunna skapa karaktärer som publiken upplever som trovärdiga, angelägna och därmed intressanta att följa.

Berättande
Improvisation är berättande teater. En improvisatör använder alla ovanstående förmågor för att gestalta berättelser som kan kommunicera med en publik.