

Konferencier Janne Berg (höger) tar Pelle Arhio vidare i en duell under förra årets Improviserade Schlagerfestival. Publiken röstar genom att applådera på sin favorit.
Möt Janne Berg. En av Stockholms Improvisationsteaters äldremän, tillika konferencier på Den Improviserade Schlagerfestivalen som nu ligger blott en vecka bort. Vi ringde Janne mitt i lunchrusningen för att höra varför han är så såld på sångimpro.
Hej Janne! Vad är din uppgift som konferencier?
– Jag ska vara bryggan mellan publiken och artisterna och vara lite publikens språkrör. Förhoppningsvis ska jag också bjuda på fart, tempo och en och annan klipsk kommentar.
Publiken röstar vidare artisterna i dueller genom att applådera på låten de gillar mest. Vad händer om du inte kan höra skillnad på mängden applåder för två artister?
– Då tar jag en omröstning, och sen bestämmer jag bara!
Vad är tjusningen med improviserad sång?
– Det är otroligt naket, direkt och lite avslöjande. Ibland blir det inte så jävla bra, men det kan också bli helt formidabelt. Publiken har också en större acceptans i improviserad sång än i vanlig impro och är ännu mer på artistens sida.
Vad vill du att publiken ska få ut av evenemanget?
– En enorm kick och att de ska inse att impro är ruskigt roligt. Att de minns låtarna och kanske sjunger en av dem på väg hem genom stockholmsnatten. Och när de vaknar nästa morgon. Och att de börjar sjunga improviserat i duschen — att det sprider sig som ringar på vattnet.
Minns du själv några låtar från tidigare improviserade festivaler?
– Ja, Helena Zetterman [och Helen Lindahl] som sjunger ”En deprimerad man”. Det blev något slags pom-pomrock i en härlig krock mellan stil och musikgenre och dom fick till en riktigt catchy refräng. Den låten kan jag fortfarande sjunga på själv ibland.
Är du inte sugen på att ställa upp själv?
– Jo, jag delar konferencierskapet med Johan Humlesjö, så det är inte alls omöjligt att jag gör ett framträdande.
















