Stina Edsberg gick ut Danshögskolan 2005 och till vardags är hon danspedagog på ett estetiskt gymnasium. På Den Improviserade Schlagerfestivalen är hon en av tre dansare som ska bära fram sångarna och bjuda publiken på en sprakande show. Och precis som sångarna så improviserar Stina hela sitt framförande.
Hej Stina! Du ska dansa på Den Improviserade Schlagerfestivalen. Hur funkar det egentligen?
– Precis som artisterna så vet vi tre dansare inte förrän i sista sekund vad det blir för genre och låttitel. Utifrån det så springer vi ut på scen och bara kör. Vi kanske har pratat ihop oss lite om vilken typ av rörelser och vilka formationer som passar olika musikgenrer, men vi har inte repat några steg.
Vad går dansandet ut på?
– Vi ska möta publiken. Det är framför allt för dom som vi dansar, men också för att backa upp artisten.
Är det lättare eller svårare att dansa helt improviserat jämfört med att följa en koreografi?
– Det känns som två helt olika saker – fast ändå inte. Det blir ett annat teknikfokus i koreograferad dans där man vet vad man ska göra. När vi improviserar är det mer prestigelöst; vi går bara in och kör. Samtidigt kräver det en väldigt stor uppsyn på varandra och att vi kan både föra och följa varandra.
Hur känns det när ni dansar improviserat tillsammans och allting stämmer?
– Det är lite som att man är i varandras huvuden och kroppar. När allting funkar kan vi ha totalt fokus utåt och det finns inga frågetecken.
Vilken typ av dans kommer vi få se från er?
– Vi vill få igång publiken, så även om det kan vara jättekul att dansa något knepigt så kommer vi försöka spela mycket utåt och dansa synkront. Om vi har tur så kommer vi lyckas dansa refrängen.
Hur känns det nu när det bara är 11 dagar kvar till festivalen?
– Det känns jättespännande att se hur allt kommer bli: vilka genrer vi kommer få dansa, vilka scenkläder vi får till de olika numren, och hur den stora scenen kommer vara. Det känns jättekul!