Helena Lindegren som den lillgamla stjärnan Eva Emerald på förra årets improviserade schlagerfestival.
Vi fortsätter ta tempen på artisterna medan vi räknar ner till Den Improviserade Schlagerfestivalen 2010. Näst ut är Helena Lindegren. Helena är 33,33 procent av ensemblen The Improvements. Hon är också kursledare på Stockholms Improvisationsteater och en av extremt få skådespelare i Sverige som är anställda för att improvisera.
Nu är det snart dags för den improviserade schlagern igen! Hur känns det?
– Det känns superkul! Det är nästan det roligaste man kan göra, och det är kul att det är ett så stort sammanhang med Love 2010 i år och att det kommer vara så mycket publik.
Är det inte läskigt att sjunga improviserat?
– Nja, jo, på ett sätt är det det, men det kändes värre för mig förut. Det är lite så att man får en chans, och får man då sin “hatgenre” och en titel som man inte får nån idé kring så kan det kännas lite trist, men det är också en del av charmen.(*)
Vad ogillar du för genre?
– Jag är inte så förtjust i reggae, den är svår att göra intressant tycker jag. Den är roligare som idé än att göra i praktiken. I alla fall om jag gör den.
Hur känns det att sjunga improviserat när allting klaffar då?
– Det är en helt underbar känsla! Lite som när Tomas Ravelli räddade straffen i fotbolls-VM -94.
Vad hoppas du att publiken ska få ut av Den Improviserade Schlagerfestivalen?
– Att dom ska ha kul och få en känsla av att allt är möjligt — eftersom vi gör något som är svårt, men vi klarar det och vi gör det kul.
(*) Som vanligt i Den Improviserade Schlagerfestivalen vet artisterna varken vilken genre de ska sjunga eller vad låten heter innan det är dags att ta ton. Publiken kommer med låtförslagen och musikgenren dras slumpmässigt av programledaren. Sedan skapas både sång och musik mitt framför publikens öron. Precis som vi vill ha det! :)