Foto: Cesar af Reis.

Vilka underbara dagar och kvällar på Skeppsbroscenen. Totalt såg 2950 personer Den Improviserade Schlagerfestivalen, som aldrig förut varit så improviserad som i år. Det var som att ligga i livesändning tre dagar i sträck. Vi var ungefär 55 personer som arbetade med evenemanget varje dag, och då är inte Love 2010-festivalens crew inräknat. Vilket jobb vi gjort!

Fantastiska låtar skapades som vi nu går och trallar på: “Tänk kärlek, tänk pengar”, “När solen går ner blir det mörkt”, Kärlek är det enda du behöver”, Under kläderna är vi alla nakna”, Sol, sommar och sand”, “Du har en fågel på dig”, “Om jag inte var jag”, “Du är mitt schlagermums” — och förstås vinnarlåten “Kyssas i motvind”.

Vi hoppas att vi har vunnit nya improfans och att vi mättat de sedan tidigare improbitna. Tack till alla för 2010 års Improviserade Schlagerfestival.

Therese Hörnqvist, VD
Stockholms Improvisationsteater

Här nedan ser du några ögonblicksbilder från festivalen. Klicka på miniatyrerna för att se bilderna större.

Alla foton är (c) Cesar af Reis.

Vilken final vi fick på Den Improviserade Schlagerfestivalen! När allt avgjordes igår var det på håret att Helena Lindegren tog hem en grand slam genom att vinna för tredje kvällen i rad. Istället var det till slut den hårt kämpande och kraftfullt sjungande Fredrik Swahn som tog hem finalvinsten med den av publiken påhittade låttiteln ”Kyssas i motvind”. Fredrik Swahn förvandlade den till en improviserad hyllning till det kungliga bröllopsparet som gifter sig nu i dagarna.

Fredrik Swahn framför vinnarbidraget "Kyssas i motvind" på den tredje och sista Improviserade Schlagerfestivalkvällen för i år.

Det har varit fantastiskt att uppträda här framför slottet tre kvällar i rad under Love 2010-festligheterna. Nu när evenemanget är slut börjar den stora tomheten rulla in. Vad ska vi göra nu? Var ska vi hålla till och improvisera?

Tur då att vi har vår vanliga teaterlokal på Sigtunagatan 12 kvar. Där håller vi kurser, föreställningar och uppspel av våra kursdeltagare hela hösten. Om du såg Den Improviserade Schlagerfestivalen och blev nyfiken på det här med improviserad teater – kika in på vår hemsida. Vi släpper höstens hela kursutbud den 18:e juni.

Imorgon knyter vi ihop den här bloggsäcken med att minnas hela evenemanget, prata med några av arrangörerna och visa några av de läckraste bilderna från Den Improviserade Schlagerfestivalen 2010 – musikfesten då vi framförde nästan 40 låtar som aldrig existerade innan de plötsligt sjöngs ut över huvudstaden.

Helena Zetterman i ett färgsprakande world music-bidrag.

Igår körde vi den andra kvällen av tre i Den Improviserade Schlagerfestivalen. Det var fullt ös när artisterna slog ut varandra i dueller för att kämpa sig fram till den åtråvärda direktbiljetten till kvällens final.

Kvällens bästa Dio/Ozzy! Pudelrocken lever!

Som vanligt var det publiken som skrev ned påhittade låttitlar på lappar som sedan drogs slumpvis tillsammans med musikgenren som artisterna skulle sjunga. Och inte en not finns nedtecknad borta hos bandet. Mer improviserat kan det inte bli.

Duon Helena Lindegren och Janne Berg tog hem segern igår med balladen "Schlagermums".

När gårdagens tävling var över stod duon Helena Lindegren och Janne Berg som publikens favorit — och därmed automatiskt även som vinnare — med den smäktande och suktande balladen “Schlagermums”.

Ikväll är det föreställning tre, den stora finalen. Vi kör igång klockan 20.00 som vanligt och det är lika gratis och improviserat som igår. Vi garanterar att ingen av låtarna någonsin framförts eller ens existerat tidigare i världshistorien. Kom lite tidigare om du vill hinna skriva ned några låttitlar och ha chansen att just din låt framförs helt improviserat!

Uje Brandelius i en latinopopsång relaterad till cyklar, tillsammans med de tre dansarna som också improviserar.

Igår kväll var det äntligen dags. Den Improviserade Schlagerfestivalen drog igång med en rivstart när 6 artister drabbade samman i tre dueller och en andra chans. Till sist stod Helena Lindegren som segrare, som kvällen till ära hade blivit stylad i basker och lagt sig till med ett enigmatiskt svårmod och förföriskt rullande rrr — eftersom hennes första tävlingsbidrag hölls i musikgenren “Fransk visa”.

Stylingen sköts på 40 sekunder baserat på musikgenre och person. Här är det Robert Weitz som får en skön myslook med 60-talsfeeling innan sitt framträdande.

Som sig bör i en improviserad musiktävling är det publiken som bidrar med låttitlarna genom att hitta på och skriva ned dem på lappar. Titlarna och musikgenren dras slumpmässigt till varje artist, och det är även publiken som avgör vinnaren i varje duell genom att applådera på den artist man gillar mest.

Svartklädda och baskerprydda Helena Lindegren (mitten) tog hem kvällens förstaplats med djupsinta "Under kläderna är vi alla nakna". Låttiteln var påhittad av publiken.

Det var en kväll då självklarheter sjöngs ut mot slottet. En av kvällens låtar hade av någon i publiken getts titeln “När solen går ner blir det mörkt”, medan vinnarbidraget hette “Under kläderna är vi alla nakna”.

Ikväll är det föreställning nummer två inför onsdagens stora final. Vi kör igång klockan 20.00 som vanligt och det är lika gratis och improviserat som igår. Vi garanterar att ingen av låtarna någonsin framförts eller ens existerat tidigare i världshistorien. Kom lite tidigare om du vill hinna skriva ned några låttitlar och ha chansen att just din låt framförs helt improviserat!

Improviserad schlager tre kvällar i rad vid Skeppsbron. Kom och heja fram dina favoriter! (Klicka på bilden för karta hos Eniro)

Dagen med stort “i” är här! Scenen är färdigsnickrad, artisterna har harklat sig, bandet har känt på instrumenten och de improvisatoriska planeterna står fördelaktigt på himlen. Ikväll kör vi den första av tre föreställningar med helt improviserad schlagerfestival!

Scenen ligger nedanför slottet längs Skeppsbron. Titta på bilden här ovan så ser du hur du kan hitta hit. Åker du kommunalt in till Stockholm är scenen på flaneringsavstånd från både Gamla Stan och Stockholms Central.

Vi drar igång klockan 20.00 och man behöver inte köpa biljett, så det är bara att dyka upp. Föreställningen tar ungefär 75 minuter, och när den är klar har vi korat de första finalisterna i Den Improviserade Schlagerfestivalen 2010. Vi kör samma tid även på tisdag och finaldagen onsdag — då med nya, helt improviserade sånger och melodier som garanterat aldrig har framförts tidigare i världshistorien.

Välkommen!

/Gänget på Stockholms Improvisationsteater

Helene visar upp en av minst 12 peruker som hon kommer utgå från på Den Improviserade Schlagerfestivalen.

Vanligtvis frilansar Helene Norberg som maskör på diverse privatteatrar. Och även om det kan vara snabba byten där så har hon nog aldrig haft så lite som några sekunder på sig att styla en artist. Vi mötte henne under genrepet igår och frågade hur hon trivs med sitt nya, improviserade uppdrag.

Hej Helene! Är det maskör man ska kalla dig?
– Ja, normalt är det ju det (skratt). Men jag vet inte vad man ska kalla det jag kommer göra på Den Improviserade Schlagerefestivalen. Jag har aldrig gjort nåt sånt här! Jag är ju maskör och perukmakare vanligtvis.

Så vad är det du ska göra egentligen?
– Jag kommer ge artisterna ett slags grundsmink, bara så de syns. Ibland kanske jag trycker på en peruk för att förhöja känslan, kanske målar läpparna, sätter på örhängen, kanske ett par glasögon. Kanske att man sätter på nåt glitter. Sen kommer dom ha sin karaktär resten av kvällen.

Jag antar att du inte har hur mycket tid som helst på dig?
– Nej, det måste gå på högst 30 sekunder alltihop och det måste vara effektfullt. Det går liksom inte att tänka ”Åh, det vore fint med en blå ögonskugga!” Det hinner man inte med. Hår är det som syns allra mest och förändrar mest, så jag har förberett peruker i olika genrer som vi kan använda. Rockperuken, Etnoperuken och så vidare.

Hur kan du modifiera en existerande peruk?
– Man kan ju ha en accessoar i så att den blir lite annorlunda. Kanske en tofs på sidan så blir det plötsligt en singer/songwriter istället för en hårdrockskille.

Hur kommer det sig att du blev involverad i det här evenemanget?
– Det var Stadsteatern som tipsade mig. När dom ringde tyckte jag att själva grejen lät jätterolig och galen. Det är helt nytt för mig och jag har aldrig sett improviserad sång förut.

När känner du att du har lyckats med ditt uppdrag på festivalen?
– När artisterna ser någorlunda trovärdiga ut med en skruv, skulle man kunna säga. Alltså, en pastisch på genren. Det är det jag ska försöka göra — med väldigt enkla medel och väldigt fort. På en vanlig teater har man kort tid på sig också, men här får man tänka bort prestige. Man får inte hänga upp sig på att det ska vara perfekt. Då skulle man inte hinna. Det handlar om att göra det snabbt och få det att se bra ut på den tid som är.

Släppa prestigen? Det låter precis som en av grundprinciperna i god improvisationsteater. Bara 3 små dagar kvar nu tills vi kör! Imorgon får ni träffa den erfarne improvisatören Robert Weitz här på bloggen. På återseende då.

Johan Humlesjö testar luftrören och bandet spelar ihop sig.

Nedanför slottet utmed Skeppsbrokajen ligger pontonscenen mer eller mindre klar, och igår kväll hölls det första genrepet inför Den Improviserade Schlagerfestivalen. Det var en samling som gav mersmak och hamrade hem improns kraft.

Det här var första gången som alla samlades och körde något som kan liknas ett genrep tillsammans. De fyra musikerna i bandet, ett gäng av artisterna som ska delta, artistkreatören och maskören. Så gott som alla var på plats på Sigtunagatan 12 där Stockholms Improvisationsteater håller hus.

På en lapp har man skrivit ner ett antal musikgenrer som kommer användas under festivalens tre föreställningar. På genrepet går artisterna upp och river av en påhittad låt tillsammans med musikerna i någon genre. Låttiteln ropas av oss från bänkraderna. Under festivalen är det publiken som får skriva sina egna låttitlar på papperslappar som vi samlar in och drar slumpvis.

"Tvättstugan är din!"

Det är mycket skoj och skratt från alla håll på genrepet, blandat med insikter om hur de riktiga föreställningarna kan göras så gripande som möjligt.
– En sån där temposänkning måste få komma, och sen att det tar fart igen, resonerar regissör Per Gottfredsson med kapellmästare Kettil Medelius efter att man spelat en låt.

Senare håller Erik Broström och Zoie Finer på att sjunga taket av teatern i en rocklåt som någon gett titeln ”Tvättstugan är din”. Eller möjligtvis ”Tvättstugan är min” – den relativt lilla och intima lokalen är knappast dimensionerad för ett helt band som spelar live och två artister som sjunger rock från tårna.

Några av de musikgenrer som lär dyka upp under festivalen. Hallå! Vänta! Vem har gett Orup en egen genre?

Efter genrepet söker vi upp konferencieren Janne Berg för att höra hur han ser på kvällen.

Hej Janne! Nu har ni haft första genrepet. Hur känns det?
– Ja, det här kommer bli succé, svarar Janne med sin bästa matter of fact-stämma.

Vad är det man kollar efter på en repetition?
– Jag tror att bandet och sångarna känner lite på varandra. Det är mest det. Sen kommer ju aldrig det som vi repar nu att dyka upp sen. Dom här musikerna måste få lira ihop sig. Precis som om det vore ett fotbollslag så måste man träna lite.

Fick du någon aha-upplevelse under genrepet?
– Det var nog mer en påminnelse att det finns en jävla kraft i det här.

Hur menar du då?
– Att när fyra musiker och sångare och kör går åt samma håll, då blir det grymt!

DIS-bloggen nickar instämmande och återkommer imorgon med den utlovade intervjun med maskören Helene Norberg. Det är hon som basar över perukerna, sminket och accessoarerna som på något vis ska hinna appliceras på artisterna live på scenen på sisådär 40 sekunder.

Anna Svensson Kundromichalis som artisten Kerstin Klant på förra årets Improviserade Schlagerfestival. I år är det Anna som skapar artisterna framför publikens ögon.

Anna Svensson Kundromichalis står för en av årets stora nyheter i Den Improviserade Schlagerfestivalen. Det är hon som ska agera artistkreatör och dressa artisterna i passande kläder. När vi ringer upp Anna har hon precis hittat sina egna scenkläder på Sigtunagatan 12: ”en turkos historia med fladdervolangbyxor”.

Hej Anna! Du är artistkreatör. Vad innebär det egentligen?
– När konferencieren har läst upp musikgenren så kommer improvisatören ut på scenen. Då har jag 40 sekunder på mig att hitta passande scenkläder och en stil åt artisten. Sen presenterar konferencieren den färdiga artisten.

Blir det artistnamn också till improvisatörerna?
– Nej, det skulle nog bli lite rörigt. Så om Helena Lindegren ska sjunga så heter hon fortfarande Helena, men vi kan väva in egenskaper i hennes uppdiktade artistjag. Typ ”Här har vi Helena, reggaedrottningen från Skellefteå!”

Kommer du själv ha en karaktär eller vara bara Anna?
– Jag ska spela en stylist som är lite för mycket och tar massor med plats. Jag funderar på att kalla mig Yvonne och lutar åt att prata dalmål. Jag kommer ju därifrån.

Hur känns det att snart vara Den Improviserade Schlagerfestivalens första artistkreatör?
– Det känns jättekul att jag får vara på scenen tre hela kvällar och skapa artisterna och spela lite själv i min karaktär. Jag kommer vara helt utflippad och lite rolig.

Vad är tjusningen med improviserad sång?
– Att det blir så bra fastän det är improviserat. Nu kommer jag ju inte sjunga i år, men när allting stämmer är det en så härlig och upplyftande känsla. Särskilt om man får in några dansmoves också, vilket jag brukar försöka göra.

Bara fem dagar kvar nu. Imorgon kommer ni få träffa maskören Helene, som under samma 40-sekundersperiod ska hinna lägga scensmink på artisterna. Häng med!

Kettil Medelius var ensam musiker på den första Improviserade Schlagerfestivalen, 1997. I år styr han över ett improviserande fyrmannaband som ska lyfta fram artisterna.

Fyrmannabandet som gjorde succé på Den Improviserade Schlagerfestivalen i Vitabergsparken 2008 är tillbaka i år. Med klaviatur, gitarr, trummor och bas ska de i tre dagar skapa catchy låtar som aldrig spelats förut. Och det är kapellmästare Kettil Medelius (på klaviatur) som håller ihop orkestern.

Hej Kettil! Du är kapellmästare på Den Improviserade Schlagerfestivalen. Vad betyder det?
– Jag håller ihop orkestern, med allt vad det innebär – ser till att folk kommer till repen, att de har instrument och att vi har en idé kring hur vi ska låta.

Hur har Den Improviserade Schlagern utvecklats sedan starten?
– Det har blivit en större apparat, samtidigt som vi har blivit säkrare på arrangemanget som sådant. Jag gillar både det lilla, som förra året för 90 personer på Sigtunagatan 12, och det stora som nu i år. Det är en helt annan utmaning att göra det här utomhus med en publik som går förbi. Men det är en positiv utmaning.

Vad tänker du när ni precis fått veta en låttitel och en genre och ska börja spela musiken?
– Hehe, det första jag tänker är nog ”Panik!”.

Och sen?
– Sen tänker jag att vår uppgift i bandet är att kratta för artisten – att spela som en röd matta som de kan gå in på och känna sig trygga med. Vi spelar ett bra intro så de kan börja sjunga versen, och sen är man igång. Sen är det ju så att schlagers brukar gå på ett visst sätt, så vi sitter ju inte och spelar skitkonstiga ackord. Artisterna och publiken måste känna igen sig i stilen.

Vem är det egentligen som styr när refrängen kommer i en låt? Är det ni i bandet eller artisterna?
– Mest är det vi i bandet som styr, men artisterna har en god formkänsla också och känner när det är dags för refräng.

Går det aldrig på tok?
– Jo, ett år fick min goda vän Görel Crona en knepig genre. Jazzvals eller nåt i den stilen. Tänk svenskt 50-60-tal. Det blev en så luddig form att refrängen liksom aldrig satt riktigt, så hon wailade sig igenom sådär: zibedibapp, zip de doo daaah, du vet (skratt). Så hon fann sig verkligen i situationen och gjorde nånting bra av det.

Vad har du för inställning till tonartshöjningen som många schlagers har mot slutet?
– Får man in den är det en otrolig kick. Det gäller bara att komma ihåg vad man spelade tidigare så man kan göra den rätt. Men ja, den vill man absolut få in!